Idag red jag en ridskolehäst i min mammas ridgrupp. Kan säga att de var de värsta jag varit med om på länge. Den var inte stökig i handen, hetsig eller något sånt utan den var helt skänkeldöd..och då menar jag helt. Skänklade på allt jag kunde och tillslut vart de ju som att jag sparkade och de var endå utan reaktion..han vinklade inte ens öronen åt något håll när jag drev allt jag kunde, smackade och la på spöt. Inte den minsta reaktion från hans sida, helt sjukt! Men de konstiga är att när han väl "kände" igen helt plötsligt så vart han rätt trevlig och fin, men sen så slog han liksom av igen. Skitskumt. Jag hade bara ett jättekort spö också så de hjälpte ju inte mycket att jag behövde släppa ena tygeln för att förstärka skänkeln.. nää de blev bara en ond cirkel.. Tycker i alla fall synd om hästen. Det gör jag verkligen. För den är fin förutom det där och de är som att den inte "hör" eller vad man ska säga. Den känner inte att jag skänklar på allt jag kan och den känner inte att jag använder spöt för att korrigera... Det är liksom en sak att vara lat och en sak att bara stänga av helt. Väldigt tråkigt i alla fall :(

 

 ..Jaja! Detta gjorde ju såklart att jag bara saknade att rida Fimpe ännu mer! Jag som tänkte att få rida lektion skulle stilla ridbehovet lite.. Tji fick jag ;)

 

min fina ♥

 

/Emma